MENY
Jag har bott vid medelhavet i havsdoft, under afrikas torra heta sol mitt i ingenstans, djupt inne i skogen omringad av metervis snö i 30 minusgrader och i huvudstäder i två länder. Ändå kommer jag alltid till slutsatsen - borta är bra men hemma är ändå alltid bäst. Jag har aldrig längtat mer efter ett eget riktigt hem, någonstans där jag bor, än jag längtar nu. Jag älskar att resa och kommer förmodligen och förhoppningsvis fortsätta med det for ever. Men det är alltid lika härligt att komma hem. Sätta ner fötterna på kära gamla Morder Svea vid Arlanda och känna doften av svenskt. Få äta mammas mat, min egen mat, pappas mat och kanske till och med lillebrors mat (om jag har tur) - för att inte tala om mormors mat. Köra i min bil, om den nu inte är obrukbar sen den fått en tvåa på besiktningen, åh vad jag har saknat min bil och åh vad jag aldrig mer kommer att köra en Fiat.
Fem månader sprang iväg fortare än vinden. Så kändes det inte i mitten av juni. Då kändes fem månader som evigheternas evighet. Men nu är jag här och det avlägsna första oktober ligger och väntar runt hörnet, så pass nära att jag inbillar mig att jag kan känna doften av den frasiga hösten som jag förstått gjort intåg där hemma med sina gula löv och kyliga morgonar. Kvällar med te i min enorma temugg framför tvn i nya soffan i min och Joakims lägenhet. Hemma hos mig! Inte in något litet skyffe som jag hyr för tillfället, möblerat. Nejdå, hemma med mina saker - okej då, våra saker.
Vi ska ta ett flyttlass från Västerås nästa helg tänkte vi. Lite möbler ska jag ha med mig och ganska många småsaker. Ganska jättemånga faktiskt. Och det finns ganska många fler saker som jag vill köpa på IKEA, Lagerhaus och HM Home.
Okej, jag kommer nog saknar livet här lite. Att ta en siesta vid poolen eller spendera den lediga dagen på stranden. Jag ogillade den här byn när jag kom hit.. jag tycker fortfarande inte om den. Men på fem månader har jag lärt mig att se skönheten i allting runt omkring. Bergen, skärgården, det turkosa vattnet, skogen - ja ni vet, allt det där. En vacker dag ska jag ha ett hus på en sån här plats. Absolut inte här, men någonstans i solen och vid havet. Förhoppnningsvis på Vanuatu, eller åtminstonde där omkring.
Nu avslutar jag iallafall den här delen av mitt liv och jag gör det med ett leende på läpparna, ett leende i hjärtat och ännu några lärdomar och erfarenheter rikare.
0