En ny saga
Decembernatten är oändligt mörk. Vita flingor dalar och lägger sig att vila. Miljontals stjärnor gnistrar ovan likt diamanter mot kolsvart sammet. I ett litet välkomnande hus skålar, sjunger, jublar, firar man att ett nytt år skall inledas. Kappor, jackor, rockar och skor tas plötsligt på i en hast och man skyndar ut i den puderlika nysnön och den stjärnklara natten.
En flicka med klänning vit som snön möter blicken hos en pojke försiktigt leende. Ögon som brinner av längtan, hjärtan som likt juleklockor klämtar i takt. Ljuv musik mellan de två, men endast för ett hastigt ögonblick. Hon rusar med lätta steg ut i den snötäckta trädgården, ut i sin glimmande vintervärld.
Färger av alla de slag lyser upp himlen och dövar miljontals stjärnor i fjärran. Midvinterkylan biter hårt i hennes rosiga kind. Kappan dras tätare kring kroppen. Hjärtat är varmt då alla vänner är samlade. Hon är rörd till tårar av det vackra skådespelet inför hennes ögon. Nyårsnatten liknar en tavla eller en saga, någonting hon vill spara.
10, 9, 8.. det finns förädringar i luften. 7, 6, 5, 4.. änglamusik ljuder i fjärran. 3, 2, 1.. hon blundar, känner hur hans läppar möter hennes. Aldrig fanns en ny början så vacker som denna. Miljontals iskristaller dalande från himlen, hundratals färger sprakande i skyn. Hennes hand i hans, hans hjärta i hennes förvar. De går långsamt genom natten bort från då, in i nu.
Skriven december 2008
Copyright Frida Fredriksson
Kommentarer
Trackback
