Fridafridolina -

Vi åkte till Mora idag, jag och Linnea. Hennes mor och moster åkte tjejvasan så vi kände oss pliktskyldiga att ställa upp med hejarklack. Supermysig dag! Och det är ju så himla skönt att vara utomhus en hel dag såhär. Det var strålande sol hela dagen och temperatur runt nollan, finare kunde det inte ha blivit. Vi ska åka nästa år har vi sagt. Tjejvasan är ju en sån där sak man vill ha gjort. Det och tjejmilen i New York. Så jag ska nog ta och pricka av dem tjugohundratretton. Vi ska börja åka längd snart så att vi får in lite teknik innan vintern är slut, tänkte vi. Så fort jag är okej i knät.

Jag blir tokig på det där jävla knät. På måndagmorgon ska jag ringa citypraktiken och boka in en tid till på onsdag. Joakim ska till Västerås och ha en tv, så jag blir med och går till doktorn tänkte jag. Jag ska höra om vi inte ska göra en röntgen och om det är något som är trasigt på riktigt. Det känns ju nästan så. Nu går (och nästan springer) jag obehindrat, men jag kan inte böja det ordentligt utan att det gör så ont att jag nästan blir svimfärdig. Jag är ingen läkare, men det känns som att det inte riktigt står rätt till då. Jag saknar ju att stå på brädan också, jag skulle ju bli pro.

Snart är det dags för apollokursen också. Den sjätte mars styr jag ner till huvudstaden och blir där i fyra dagar. Det börjar kännas att det är nära nu. Ni vet, ett av de där livsmålen jag har. Det är nära att förverkligas nu och det känns förjävla skönt! Nej, nu ska jag se till och börja laga lite mat. Det blir sen lördagsmiddag på det här bygget, men det brukar kunna gå fint det med. \\\